Jag saknar min syster Andrea. Jag saknar alla hennes skämt som man tänker "Gud vad typiskt Andrea" och så saknar jag hennes närvaro. Och våra små samtal som inte handlar om så mycket men som ändå är roliga. Jag saknar de stunder då hon säger märkliga men sanna saker. Och så saknar jag ljudet av pianot på nedervåningen. Men idag eller imorgon ska jag få träffa henne, efter flera veckor utan henne ska jag äntligen få se henne.